i wish that you'd understand
1kommentarer
ibland är det svårt att förklara hur man mår inombords.
och jag har alltid haft det problemet, jag har svårt att berätta hur jag mår.. förens det är försent.
samlar upp för många tankar och tillslut så orkar jag inte mer och då brister det.
alla känslor vill ut samtidigt och det slutar alltid i katastrof.
jag önskar att jag var mer öppen mot mina nära och kära, för jag vet att jag har underbara vänner och en underbar pojkvän som gärna lyssnar, men jag vill inte att ni ska behöva bära på mina problem, så därför håller jag dom för mig själv.
sen skäms jag över mina känslor ibland, förstår inte vart dom kommer ifrån.
kan bli ledsen för ingenting, börja gråta för minsta lilla motgång i mitt liv.
ibland vill jag bara öppna upp och gråta ut, för det kanske är det som behövs.
ett års känslor ligger trycka inom mig och bara längtar efter att få komma ut.
jag har inbillat mig själv att det blir bättre om jag håller tyst, men det blir snarare sämre.
jag har blivit sviken, sårad, ledsen, förstörd. men jag har byggt upp mig själv från grunden igen.
och jag är jävligt stolt över den delen, att jag faktiskt klarade att bygga upp allting igen när allting kändes långt borta och jag knappt orkade längre, men jag gjorde det. jag lyssnade på råden jag fick och tog åt mig av vad som sades av mina vänner.
jag gick ifrån den mörka jobbiga delen av mitt liv och tog mig fram till där jag är nu, en ny människa.
är glad att jag var isolerad under den tiden då jag inte mådde bra, jag var ett vrak. är glad att ingen såg hur jag mådde då.
just nu så mår jag bättre än någonsin just nu.
jag har vänner/pojkvän som bryr sig om mig, men ändå vågar jag inte berätta om jag har ett problem.
hoppas ni läser detta och förstår varför jag är som jag är ibland.
varför jag är så känslig som jag är.
jag har underbara människor i mitt liv, så vad är jag rädd för?
att bli sviken och sårad igen, det har blivit min svaghet. att jag är rädd att försöka.
och jag har alltid haft det problemet, jag har svårt att berätta hur jag mår.. förens det är försent.
samlar upp för många tankar och tillslut så orkar jag inte mer och då brister det.
alla känslor vill ut samtidigt och det slutar alltid i katastrof.
jag önskar att jag var mer öppen mot mina nära och kära, för jag vet att jag har underbara vänner och en underbar pojkvän som gärna lyssnar, men jag vill inte att ni ska behöva bära på mina problem, så därför håller jag dom för mig själv.
sen skäms jag över mina känslor ibland, förstår inte vart dom kommer ifrån.
kan bli ledsen för ingenting, börja gråta för minsta lilla motgång i mitt liv.
ibland vill jag bara öppna upp och gråta ut, för det kanske är det som behövs.
ett års känslor ligger trycka inom mig och bara längtar efter att få komma ut.
jag har inbillat mig själv att det blir bättre om jag håller tyst, men det blir snarare sämre.
jag har blivit sviken, sårad, ledsen, förstörd. men jag har byggt upp mig själv från grunden igen.
och jag är jävligt stolt över den delen, att jag faktiskt klarade att bygga upp allting igen när allting kändes långt borta och jag knappt orkade längre, men jag gjorde det. jag lyssnade på råden jag fick och tog åt mig av vad som sades av mina vänner.
jag gick ifrån den mörka jobbiga delen av mitt liv och tog mig fram till där jag är nu, en ny människa.
är glad att jag var isolerad under den tiden då jag inte mådde bra, jag var ett vrak. är glad att ingen såg hur jag mådde då.
just nu så mår jag bättre än någonsin just nu.
jag har vänner/pojkvän som bryr sig om mig, men ändå vågar jag inte berätta om jag har ett problem.
hoppas ni läser detta och förstår varför jag är som jag är ibland.
varför jag är så känslig som jag är.
jag har underbara människor i mitt liv, så vad är jag rädd för?
att bli sviken och sårad igen, det har blivit min svaghet. att jag är rädd att försöka.
1 kommentarer
Sofie
17 Jan 2011 23:16
börjar nästan gråta när jag läser det där för jag känner igen mig så himla mycket, kan nästan tro att jag har skrivit det själv.. finns jenny, alltid! <3
Kommentera