Tystavisioner

Ibland har jag väldigt svårt att bestämma mig, speciellt när det gäller någonting jag verkligen vill.
Vågar jag ta det där steger, eller ska jag vänta och se hur det känns lite senare?
Det kliar i fingrarna, vill bara göra det och sedan är det klart och jag/vi kommer ha den bästa tiden i våra liv och jag får göra det jag så himla länge drömt om.

Förlåt om jag virrar bort er lite. men det här handlar om min högsta dröm.
Känner ni mig så vet ni säkert vad det handlar om!
Någonting jag velat göra i så många år.. och det är inte att tatuera sig för det har jag redan gjort! =D

Kanske lägger upp vad det handlar om lite senare.
Är glad över att jag har min fina Tobias vid min sida och kan hjälpa mig att bestämma, handlar ju om honom också! ;)


Brunare Bias får man leta efter, när han kom hem från Cypern!

Idag kommer min fina älskling hem!
vad jag har saknat honom.
han har nämligen varit i cypern en vecka, men det känns som om det var en månad.
nu sitter jag på jobbet och vill bara sluta så jag snabbt kan åka hem för att vara mde älsklingen!

Jag älskar min Tobias Sevelin!

Jag är mållös.
vet inte vad jag ska göra eller ta mig till.
Känns inte som om jag bryr mig längre.
Det har liksom blivit för mycket och det verkar inte ens som om du bryr dig längre vad man säger eller gör.
Du har ditt och jag har mitt.

Känns bättre att skriva det här för jag har tagit upp detta med dig förut men nu orkar jag inte mer.
Du har valt att priortera och du tycker nog att det är rätt och jag respekterar ditt val.

Ville bara skriva det här och tar du åt dig så gör du det.

Vänner är inte något man väljer utan något man får, och du kan lika gärna bli av med dom.
Som du börjar bli nu.

Enough is enough. I don't even care anymore.

vad skulle man göra utan underbara människor i sitt liv?
utan någon som man vet finns där för en dag som natt, oavsett tid på dygnet. även om det bara gäller småsaker så vet man att man alltid kan höra av sig till den här personen.

jag vet att jag har två sånna personer i mitt liv.
det är min älskade pojkvän och min finaste vän.
är så glad att jag har träffat er två.


till tobbe för att jag vågade ta upp kontakten med dig igen och att stod på mig och berätta vad jag kände för dig så att jag äntligen vågade ta det steg som jag länge stått och tvekat att ta.
ibland blir det inte som man har tänkt sig och vi har ju haft vår historia tidigare och jag önskar att det blivit vi redan då.


och till sosso, min bästa vän. att vi blev vänner är bara av en ren slump, tänk om vi inte hade gått i paralell klasser eller träffats på studentveckan och pratat och gått tillsammans på lernia, hade vi varit där vi är idag då?
det tror inte jag och därför är jag så jävla glad att vi träffades igen.


ibland så tänker man tillbaka i tiden och tänker.. " hur skulle mitt liv se ut om det fortsatt som det gjorde innan?"
jag tror att jag inte hade varit lika lycklig som jag är nu.
har väldigt svårt att släppa saker och ting och ibland är det till min fördel och ibland precis tvärtom.
men jag är glad att jag lyckats lämna de saker i mitt förflutna som jag vet gör mig ledsen och besviken och bara tagit med mig det som gör mig glad!
jag låter ingen trampa ner på mig eller försöka förstöra för mig.

så tack till er som ställer upp och finns där. ni vet vilka ni är.

just nu har jag så himla mycket att tänka på, det är därför jag är vaken nu.

det som tar mest plats i mitt huvud just nu är att jag har fått jobb, och trodde jag skulle börja imorgon men så blev inte fallet, för det blev uppskjutet 3 veckor.
men så då fick jag ett samtal i fredags om jag skulle kunna tänka mig att arbeta på ett annat ställe inom samma företag, där det förekommer mycket engelska, och dom tyckte jag skulle komma och göra ett engelska test för att jag var så duktig på intervjuerna (det var en delvis engelsk intervju) och det känns ju riktigt bra, det är en tjänst på 75% och semestervikarie, men får jag inte fortsätta får jag gå till den först planerade tjänsten. känns förjävla bra om man säger så! =)
så att söka jobb behöver jag inte längre göra. så nu har en stor tegelsten släppt från mitt bröst.



och då kommer vi till det sista jag funderar mycket över.
att jag vill kunna bo tillsammans med min älskade pojkvän.
för han är så underbar och jag vill kunna vakna vid hans sida varje morgon och somna vid hans sida varje kväll, det är det viktigaste för mig, att känna mig trygg och veta att han finns där.
och den senaste månaden har vi träffats jätte mycket och det känns riktigt bra, om det gick skulle jag vilja flytta ihop nu, många kanske tycker att efter ett halv år är det för tidigt att känna så och bla bla bla, men jag tycker att sånt avgör man själv!
så länge det känns rätt och man kommer överens så bestämmer man det tillsammans. och vad jag vet så vill han flytta ihop med mig med, så när vi båda har fasta inkomster så kommer vi nog flytta ihop, men vart vet jag inte än, det bestämmer framtiden =)



nu ska jag försöka sova, det känns lite bättre när jag skrivit av mig det jag tänkte på, tack för att ni lyssnat.
hoppas ni sover gott. natti!

Tiden har gått väldigt fort tillsammans med dig.
Nu har vi varit tillsammans ett halv år, det känns som om det bara har gått några månader vi har haft det så himla roligt tillsammans och det har vi varje gång vi ses.
Ibland kan kärlek vara komplicerat men med dig känns allt så bra, så rätt.
Det är med dig som jag vill dela mitt liv.
Jag hoppas att tiden kommer snart när vi kan göra allt det där som vi pratat om, flytta ihop m.m.
Kan inte se någon annan vid min sida än du, Tobias Sevelin.
Jag älskar dig mer än någonting annat.




Så länge du har mig är jag din, bara din.
föralltid kan vara föralltid, och det tror jag på så länge jag får vara med dig.
för med dig är jag lycklig och glad. <3

Jag har saknat dig, alla stunder vi har haft, alla minnen vi har tillsammans.
och många fler ska det bli. du är så himla underbar.
du är en fin vän, alla borde ha en vän som du.
finns allt där och lyssnar på mig när jag har någonting att säga, och vågar säga om det är något som är fel.
vad skulle jag göra utan dig i mitt liv?
jag har hittat en låt som du väl känner igen.
jag skriver den här så förstår du vem du är. så känner jag för dig gumman.

Baby jag kan se hur du gråter fast dina ögon är torra
Jag ber till Gud och jag tackar han för han gör så du orkar.
Och jag kan se hur själen din lider i tvivel försöker att upprätthålla det
vi har och i de livet du söker, och varje morgon vaknar du med rädsla
i magen, den rädslan för att inte ha mig kvar i slutet av dagen
så du ringer mig oavbrutet för du tycker min röst ger lite plåster
på såren men inte mycket till tröst

när jag är stressad i telefonen, helt ointresserad, av vad du har
att berätta och säger nog inte mera än att jag måste gå, hinner inte, 
har inte tid
och ger dig inga tecken på att jag vill ha dig kvar i mitt liv
men älskling lyssna nu och lita på mig, har aldrig velat släppa dig sen
första dagen jag såg dig, jo vi ska kämpa tillsammans för meningen
du är mitt allt så snälla låt mig se dig le igen


jag vill se dig le igen
jag vill se dig le igen
för jag ser gråten i din själ
som väntar på att brista ut
men snälla låt mig se dig le baby
åh jag älskar dig så mycket
ta min hand och lita på
att det ordnar sig

det finns ingen ursäkt för hur jag beter mig ibland
jag är så självisk jag vet det men älskling ge mig din hand
låt mig mej se dej le lite grann jag lovar och menar det här
har börjat förstå vad ja gör och vill inte leva så här
du förtjänar så mycket mer efter allt du gjort för mig
i vått och torrt när jag vart nere har du trott på mig
under alla nätter jag gråtit mig genom ångestattacker
så har du torkat mina tårar och sagt att det kommer ordna sig
och det kändes bättre då men en natt fick du ändå slå 112
och följde med mig in till akuten och väntat i timmar
du är värd hela världen för hur du kämpat i dimman
alltid stått vid min sida funnits där när jag behöver
men ändå glömmer jag bort det sedan när det går över
och sviker dej om igen och det är på mig det är fel 
men det finns bara en och det är med dig jag blir hel

du måste tro vad jag säger nu
jag är ärlig jag vet jag kan bete mej som skit
det är förjävligt o det måste få ett slut
fort innan du bryter ihop jag vill försöka
förändra för jag har hört dina rop
som jag tidigare bara skitit i
och tystat ner då mina svar har varit
pallar inte lyssna mer
men baby du vet
ja du vet hur jag mår o du vet också vad jag gått igenom
nu under ett år
fram o tillbaka till psyket för att få prata ut
om att jag inte känt nån mening nu när allt snart är slut
men det börjar bli bättre nu och du är den att tacka
som fått mig upp på fötter igen för att tända facklan
det var därför  jag aldrig rörde tabletterna som dom gav mig
jag visste jag kunde klara vad som helst bara jag har dig
så förlåt mig som all skit som du fått ta
kom ihåg så länge du älskar mig så är det du och jag


Allt det fetstilta är till dig. tack för att du fanns där för mig när jag
hade en lite jobbig period för några år sen.
det känns bra att veta att någon alltid finns där och lyssnar.
och den understrukna texten är klockrent på hur jag känner
för att du hjälpte mig. 
jag älskar dig min vän.

Linnea Johansson <3

nu lägger jag ner dig.
jag orkar ärligt talat inte lägga ner mer energi på dig, du är inte ens värd det.
du är fan inte bättre än mig, allt som kommer ut din mun är skitsnack eller klagomål.
fyfan. att du inte ens har mage att ta upp problemet, eftersom det uppenbarligen finns något i din skruvade lilla värld där du får allting serverat på silverfat och tro att problem löser sig utan att behöva snacka om det.
du kan väl komma till mig och inte gå runt till människor jag känner.
idioti är vad det här är.
jag är så trött på det här och dig så från och mer nu ska jag inte lägga ner mer tid på detta.
gav dig en chans men nu orkar jag inte bry mig mer.


cya.
kärlek till er som finns där, ni vet vilka ni är.

jag har haft en jätte bra vecka. gjorde någonting som jag inte trodde att jag skulle göra, träffade Linnéa!
min älskade Linnéa, jag har saknat henne jätte mycket. våra roliga minnen kommer alltid finnas kvar.
vi gjorde misstaget att lyssna på andra människors skitsnack, och det kommer jag ALDRIG göra om mer.
finns så många som vill förstöra för andra för att själva få må bra. och ni lyckades, men inte mer! =)
du fanns alltid där vid min sida när jag hade det jobbigt och behövde någon att prata med, du sa att jag kunde ringa mitt i natten och det gjorde jag, och du höll ditt löfte och lyssnade på mina problem. vi hjälpte varandra att må bra!
har haft så jävla roligt tillsammans, och det hoppas jag att det kommer återgå till!
att vi får det som förut. att allting blir precis som innan, för på våran fikastund i veckan så märkte jag att vi har samma sjuka humor som förut och sedan att vi är precis likadana som vi var innan allting gick snett, men nu lägger vi det bakom oss och försöker igen!
Linnéa Johansson, du är en underbar människa som bara förtjänar allting bra i livet!

nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner, och jag är glad att jag har lämnat dom andra bakom mig. som bara gjort mig ledsen och inte tillfört någonting i mitt liv, och jag tror att ni vet själva vilka ni är faktiskt. vet ni det inte så är det någonting som är lite fel, för man märker att ni inte bryr er!

Och till er som fortfarande är helt underbara och omtänksamma, ni får en stor kram och jag kommer inte släppa er i första taget.

nu ska jag åka till babe och bara mysa med honom, vi ska väl inte hitta på något speciellt som jag vet om iallafall.
finns ju inte så mycket att göra i finspång, inte i norrköping heller för den delen för att inte klaga på pingpång för mycket, bor ju en hel del trevliga människor där iallafall! eller? ;)

naeh men josefine, vi måste lösa det här. det är inte okej att tjafsa om sånna hära saker och skriva hit och dit på bloggen. imorgon tycker jag vi pratar ut om det här så slipper jag ha så jävla dåligt samvete över det som hänt.
nu har vi bestämt det, imorgon. du & jag = prata om allt! (om du kan vill säga)

och till dig din tönt som skriver anonymt, stick någonstans =)
våga visa vem du är, vem du är, vem du är, vem du är, oj.. förlåt.. skrev samma mening 4 gånger, men sen kom jag på, vad ska du göra åt saken?
nu har du fått min tid & kommer aldrig mer få den! gör vad du vill med den.


pussar & kramar nu ringer pappa och ska hämta mig!

jag har insett att man ska vara glad för det man har och hålla hårt i det man vill ha kvar.
och man kan inte alltid vara nöjd med sig själv men man får helt enkelt lära sig att tycka om den man är annars måste man ändra på sig själv eftersom det är där felet sitter, det är bara jag själv som kan ändra mig och ingen annan. man ska inte acceptera att någon annan försöker förändra mig till någon jag inte är.
jag är mig själv och kommer aldrig att ändra på mig bara för någon annan vill, det blir aldrig bra då.
man kan inte ändra på sig själv om man inte vill det.

och man ska inte beskylla andra människor hela tiden när man kanske måste inse att ibland är det jag själv som har orsakat problemet som uppstått.
men alla förstår inte alltid det. det har jag märkt nu.
utan beskyller andra när man kanske måste kolla med sig själv först om det är jag som har gjort fel, men oftast inser inte människor det förens det är försent.
så nu orkar inte jag med dig mer! =) när du inte ens kan berätta för mig vad problemet är.

"Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av
det är dags stirra upp skiten och göra smartare val
så knasst man kan vara, ja man smäller av
och de ät knappt att man klarar sånna sämre dar
innan det går för långt, nu är jag desperat
jag vill ju se till att göra nåt bättre av
denna korta tid som vi har här på denna planeten
kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten
(Raahhh) äntligen så börjar ångesten släppa
och den bästa medicinen för mig är sånger som denna



Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen"     
 - timbuktu - the botten is nådd

ibland är det svårt att förklara hur man mår inombords.
och jag har alltid haft det problemet, jag har svårt att berätta hur jag mår.. förens det är försent.
samlar upp för många tankar och tillslut så orkar jag inte mer och då brister det.
alla känslor vill ut samtidigt och det slutar alltid i katastrof.
jag önskar att jag var mer öppen mot mina nära och kära, för jag vet att jag har underbara vänner och en underbar pojkvän som gärna lyssnar, men jag vill inte att ni ska behöva bära på mina problem, så därför håller jag dom för mig själv.

sen skäms jag över mina känslor ibland, förstår inte vart dom kommer ifrån.
kan bli ledsen för ingenting, börja gråta för minsta lilla motgång i mitt liv.
ibland vill jag bara öppna upp och gråta ut, för det kanske är det som behövs.
ett års känslor ligger trycka inom mig och bara längtar efter att få komma ut.
jag har inbillat mig själv att det blir bättre om jag håller tyst, men det blir snarare sämre.

jag har blivit sviken, sårad, ledsen, förstörd. men jag har byggt upp mig själv från grunden igen.
och jag är jävligt stolt över den delen, att jag faktiskt klarade att bygga upp allting igen när allting kändes långt borta och jag knappt orkade längre, men jag gjorde det. jag lyssnade på råden jag fick och tog åt mig av vad som sades av mina vänner.
jag gick ifrån den mörka jobbiga delen av mitt liv och tog mig fram till där jag är nu, en ny människa.
är glad att jag var isolerad under den tiden då jag inte mådde bra, jag var ett vrak. är glad att ingen såg hur jag mådde då.

just nu så mår jag bättre än någonsin just nu.
jag har vänner/pojkvän som bryr sig om mig, men ändå vågar jag inte berätta om jag har ett problem.
hoppas ni läser detta och förstår varför jag är som jag är ibland.
varför jag är så känslig som jag är.

jag har underbara människor i mitt liv, så vad är jag rädd för?
att bli sviken och sårad igen, det har blivit min svaghet. att jag är rädd att försöka.

med dig är jag lycklig.
förlåt att allting blev så fel, skulle aldrig såra dig medvetet.
jag älskar dig. mest av allt

idag känner jag mig så jävla tung inombords.
har svårt att hantera känslorna som finns inom mig.
det har jag alltid haft, men jag vill inte erkänna att dom finns, men desto mer jag skjuter undan om, desto mer kommer dom upp till ytan.
vill gömma dom ett tag tills dom bara försvinner.
dom finns inte, det har jag alltid inbillat mig. men dom ligger och bara längtar efter att få komma fram.
varför kan jag inte bara tillåta mig själv att inse problemet?

saker och ting blir bara svårare och svårare.
jag förlorarar viktiga människor i mitt liv, vill att många av er ska komma tillbaka. men vågar inte erkänna det, vågar inte erkänna mina snedsteg och misstag. det gör för ont.
vill inte inse att jag hade fel.

jag är för stolt, men jag lägger ned snart.
hoppas ni förlåter mig.

de enda leendet som kan tina en kall värld,
du får mig att vilja bli en bättre människa.

tobbe <3

just nu är jag helt slut.
både i huvudet och kroppen.
inombords är jag ledsen, sliten, trött, har en grov ångest.
vart ska man ta vägen? allting är så jobbigt just nu.

tur att man har underbara vänner som verkligen finns här för mig och en pojkvän som lyssnar på mitt jobbiga tjat just nu. där är jag trygg <3

hoppas mitt liv övergår till det normala snart och inte en massa plugg hela tiden.
får se imorgon hur det går.

är så trött.
både i huvudet och i kroppen.
jag är som en robot just nu. vaknar tidigt, går till skolan enda stället jag kan komma ifrån allt på just nu, kommer hem, pluggar teori, går och lägger mig.
hinner fan inte göra någonting annat, jag har själv valt att priortera körkortet.
men det här håller på att knäcker mig.
att misslyckas två gånger på uppskrivningen tar på psyket. mår inte bra längre.
och skulle det vara så att jag kuggar igen så ger jag upp. då orkar jag inte mer.

ska bli skönt att åka till älsklingen i helgen.
att komma ifrån allting.
bara tänka på mig själv eller inte tänka på någonting alls.

nu ska jag kolla på kungarna av tylösand för att tänka på något annat.

för imorgon är det min andra stora dag, och hoppas på att den blir bättre än idag.
nu ska vi inte vara för självsäkra, se vart det ledde.
jag tror på mig själv, men även jag kan göra små misstag som blir betydande.
jag hoppas, mer kan jag inte göra!

sov gott allesammans, jag ska med försöka sova nu.

Jag vet inte hur jag ska göra..
längesedan jag kände mig såhär misslyckad som jag gör just nu.
gjorde ju teoriprovet idag och fick ett jävla poäng ifrån godkänt. känner mig som världens sämsta människa.
jag har min uppkörning imorgon och det känns som att det kommer gå åt helvete bara för det.
inte taggad det minsta.

just nu orkar jag ingenting.
gråtit konstant sen jag fick se ICKE GODKÄND i stor fet röd text på skärmen.
varför ska det vara så svårt att acceptera att jag inte klara det..
men det går inte, jag är ingen förlorare, jag är en vinnare. därför går det inte att få in.
vet inte om jag vågar göra om det.. är rädd för att misslyckas ännu en gång.
jag som har pluggat som bara den, och sedan få misslyckande efter misslyckande gör ont.
vet inte hur mycket jag kan ta innan jag går under.

men jag försöker, jag står upp fortfarande och det är huvudsaken.
imorgon känns det nog bättre, uppkörningen är det svåraste för mig, eftersom jag inte tagit några lektioner på körskolan, får se om jag klarar det eller om det blir ännu ett misslyckande.

Är glad över att jag har mina vänner, min familj och min pojkvän som finns här och stöttar mig.
Känns hur bra som helst att veta att ni finns här och lyssnar på mitt tjat.
Tack ännu en gång.