Jag har så jävla ont i magen, i huvudet ja nästan överallt.
Det enda som går på repeat i mitt huvud är uppskrivningen som jag ska ha imorgon och uppkörningen som jag ska ha på fredag. (för er som missat det)
Jag drömmer om vägar att åka, vilka frågor det ska komma, hur jag kommer köra, att jag säkert kommer köra för fort, att jag inte klarar av att misslyckas med det här, att jag inte tillåter mig själv att bli nervör så det blir bara ännu värre. ja. allt ni kan tänka er snurrar runt inne i min skalle.
Det här är så typiskt mig, att tänka igenom saker och inte bara ta det som det kommer.
Hej jag överanalyserar allting, och tänker igenom det fem miljoner gånger.
Ibland önskar jag bara kunde ta det som det kommer. men det går inte. jag tänker för mycket.
Så gäller det ALLT.

Om jag nu misslyckas med det här kommer jag gå under.
kommer inte orka försöka en gång till då. har sett fram emot det här så mycket.

Jag skriver imorgon hur det gick.
nu ska jag försöka få några timmars sömn så jag orkar komma upp imorgon och läsa på lite innan jag sticker iväg till vägverket.
får se om mina nära & kära får ett samtal av mig där jag gråter av glädje eller av sorg. Vi hoppas på det första och med det säger jag god natt.
för precis ett år sen krossades mitt liv.
fick ett besked som jag tyckte var det jobbigaste jag kunde höra just då.
att bli lämnad ensam. allt försvann.
när man tänker tillbaka så undrar jag vad som var värst.. att bli ensam eller sviken.
jag hade inget liv längre, jag bara existerade och undrade varför.. varför just jag?

dagarna gick och jag blev sämre.
undrade när det skulle klarna upp, när jag skulle få må bra igen.
jag verkligen längtade, men tankarna och känslorna drog ner mig efter varje återhämtning.
undrade om det var fel på mig eller om det var meningen att det skulle vara såhär.
önskar jag hade tagit åt mig av mina vänners ord.

men jag valde att gå en egen väg,
jag valde musikens väg.
en väg som jag idag är glad över att jag valde, den har hjälpt mig så jävla mycket.
att ta mig ur en depresion som var så djupt gående att jag inte orkade mera.
grät mig till sömns och visade upp min låtsas glada fasad, ni skulle bara veta vad som låg bakom den..
en människa som hatade livet, hatade människorna runt omkring, en som inte ville längre.

men någon dag så upptäckte jag livet igen.
jag började minnas hur det var innan allt.
att jag hade ett liv innan det här började, att det fanns en värld utan för sorgen.
jag hittade tillbaka och det är tack vare att jag haft musiken i mitt liv.
och mina underbara vänner som tjatade på mig och fick mig att tänka på annat.
och du. den mest underbara jag träffat <3

ville bara skriva det här, för den här dagen känns fortfarande.
eftersom jag vet hur jag kände mig för exakt ett år sen, när min värld var krossad i 100000 bitar, och jag grät och grät.
är glad nu, lycklig igen, lyckligare än någonsin tidigare.
och jag vet nu, aldrig mer att jag kommer tillåta mig själv att gå så långt ner. aldrig mer.

och här har ni min största hemlighet.
jag lyssnade på en låt som fick mig att ändra inställning till livet.
att det faktiskt kan bli bra igen.
här är ett litet utdrag, den mening som snart kommer sitta permanent på min kropp.
tänk på meningen. det stämmer.

Have faith, restart
Just hold on

fortsätt tro, börja om och bara håll i, då blir det bra tillslut.
så det är mitt sista ord till er, och jag vill bara låta er veta att det kan bara bli bättre när man nått botten.
håll i och tänk på att ni har livet som insats. det är det viktigaste ni någonsin kommer ha. ta vara på det.

jag saknar dig, massor.
när jag inte är med dig så finns du i mina tankar.
tänker på när jag ska få träffa dig nästa gång.
hur jag ska få dig att förstå hur jag känner.

att vara kär är en helt underbar känsla.
har saknat den hur mycket som helst.
och att det är dig jag har blivit kär i, det kan inte bli bättre.
du är den bästa man kan ha.

önskar jag vore starkare och berätta allt jag känner.
att jag haft det svårt ganska länge.
då kanske du får lättare att förstå varför jag är som jag är.
varför jag kan verka tveksam.
men jag lovar dig, du är rätt för mig.
jag behöver dig.

så jävla underbart att må bra.
att känna sig omtyckt och älskad.
fått tillbaka livet igen.
helt jävla underbart!

jag är kär igen.


maybe it's time to restart.
just forget and go on with everything.
you are the past.
and you are my future.
allt känns förjävla bra just nu.
hänt mycket under dagen faktiskt.
piratpartiet gick det skit för i valet men det gör ingenting, vi försöker igen om 4 år.
vi ska in i riksdagen, inte vinna kanske, men så att man har någonting att säga till om.

moderaterna vann valet.
men jag tänker inte lägga ner någon energi på det!
och att sd kom in gör ingenting.
för idag är jag glad! =D

och sedan att jag äntligen berättat hur jag känner.
känns hur bra som helst <3
det här kommer gå bra.
i can feel it

åh.
blir förvirrad över mina tankar.
vad vill jag?
jag tänker på dig, hela tiden.
öppnat upp mig själv
hur ska jag visa det för dig?
så att du förstår vad jag känner och tycker.




det är ensamt utan dig
.

jag är inte rädd längre.
jag har haft ner den där muren jag byggt upp.
som jag var rädd för att bli sårad om den var nere.
men jag mår bra utan den. jag behöver den inte.

i have you now.
we walk this road together.
att känslor kan komma upp så fort
att man kan tycka om någon så mycket, så snabbt
blir rädd för alla känslor som kommit fram
tänk om jag hoppar in i något för fort..
även fast det känns så jävla rätt.
vet ju att jag tycker om den här killen.
men tycker han om mig?
ska jag våga chansa, ta det där långa steget som jag en gång tidigare misslyckats med?
fan. jag kan inte bara stå och kolla när allt går itu.
jag ska ta det där smärtsamma och jobbiga steget som kan leda till misslyckande igen, eller så blir det en total lycka för mig och jag får må jätte bra igen. <3



du tog mitt hjärta med storm
lät mig falla fritt och tog imot mig innan jag slog i botten
visade att du bryr dig om mig
det var längesedan jag kände såhär
och det känns bara helt rätt
jag hoppas att det leder till någonting bra.

<3


jag hatar att jag tänker för mycket.
att jag inte bara kan låta saker och ting vara utan ska tänka igenom det.
förstör bara för mig själv.
att över analysera saker gör allting värre.

i sure need to get over my fears.
That that don't kill me,
can only make me stronger <3


(jag har gjort den i photoshop!)
jag gav dig mitt hjärta bara rakt ut.
det är min dåliga vana.

det kommer funka.. det måste funka
nånstans där finns vår plats!

jag älskar dig
trots att jag knappt visste vad dom orden betydde
det vet jag knappt idag
det gick för fort, vi vände blad, gav upp.

du var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
du försvinner från min syn, flyger iväg..

jag hatar att vara såhär påtagligt känslig för allt.
speciellt om tragiska olyckor som människan orsakar.
som 9/11. det är ett ämne jag brinner för.
fick jag tag i dom som planerade detta och hann stoppa det skulle jag göra allt. skulle riskera mitt egna liv för att få flera tusen människor att leva sina liv med sina älskade familjer och släktingar.
sjukt orättvist att några jävla äckliga terrorister i afghanistan/iran/irak ska få förstöra så mycket för så många människor. förstår ni inte vad ni orsakat?! jävla egoister.
tänk på er själva, gör det bara.
tänk inte på vad ni gör mot dom som blir utan sin man/fru, flickvän/pojkvän, son/dotter..  hur dom ska orka med vardagen utan sina älskade. att inte få chansen att säga hej då. dom som hade tur fick ett samtal. men tänk dom som levde i ovisshet i flera veckor utan att få reda på något?!

jag skulle vilja bo i USA. då hade jag kunnat bidragit med någonting iallafall.
hjälpa till med något så behöver jag inte känna mig så jävla hjälplös.
jag känner inget annat än lidelse och sorg med dessa människor.
får ångest bara jag tänker på det.
ångest. ångest. ångest.

denna dag är för mig tillängnad främst min lillebror för att han fyller år. men kan inte hjälpa att fälla några tårar för alla som blev offer i USA denna morgon den 11 September 2001.

jag ska åka till usa någon dag och sörja vid ground zero. det har jag lovat mig själv. kolla om det finns någonting jag kan hjälpa till med.


(bild lånad av google)
om terroristerna hade låtit dessa två torn vara så hade många tusen människor levt sina liv idag och familjer hade varit lyckliga och inte levt i den hemska och jobbiga värld utan sina älskade.
håll er i erat land och låt bli att leka med andras liv.

this world has gone overboard.
Jag vill erkänna att din skönhet är på riktigt
Jag vill ta bort demonerna från mitt förflutna

Jag vill uppfylla de hemlig önskningarna som finns i mitt hjärta





ja.. jag tror ni kan gissa vilket parti jag ska rösta på i valet!
Jag känner att piratpartiet är det parti som jag verkligen kan stå för vad dom tycker och tänker.
jag vill ha in lite nytt i svenska riksdagen, tycker det är dags för förändring och förbättring.
jag vet att piratpartiet är ett "enfrågesparti" men jag tycker fortfarande att deras frågor om internet och integritet är viktigt! och det är något jag vill lägga stor vikt på!
förövrigt är jag så sjukt trött på de politikiska partier som sitter i riksdagen att jag vill spy på't.
naeh nu ska jag fortsätta kolla på den här roliga filmen!


http://www.youtube.com/watch?v=UD-pRMv5MDU&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=4avQTcEv3KE

enjoy!
önskar..
jag önskar verkligen att jag kunde visa er min bok..
den jag skriver hur jag mår.
då hade ni förstått hur jag egentligen känner, vad jag tänker på..


Den där natten.. när vi var på akuten och såg människor gråta och se förtvivlade ut som om dem inte visste var dom skulle ta vägen med rödsprängda ögon, polisernas allvarliga miner och blickar till varandra, väktarens stela gång när han kom gående fram och tillbaka, undersköterskornas sorgsna ansikten av medlidande och när prästen kom in i rummet så kände man verkligen hans närvaro.. och det var då jag insåg att det var något fel.
sen råkade jag höra när en tjej pratade med någon och sa : john är död.
jag hoppades innerligt att det inte var någon ungdom. men det var det.
han var 92:a och hade inte ens börjat leva sitt liv än.
jag lider med de anhöriga och vill bara säga att jag förstår, även om jag inte gör det. vill trösta. det ligger naturligt för mig, att inte vilja se andra människor lida
och nu i efterhand har jag börjat tänka jätte mycket på det, är ledsen inombords.
vill krama om människorna och säga att jag bryr mig och att det kommer bli bättre.

sånna här saker tar väldigt hårt på mig.
är inte van att hantera smärta eller sorg, jag har alltid varit den här glada och roliga tjejen utan bekymmer och besvär.
men nu har även jag i min perfekta lilla värld fått problem men jag hanterar det för mig själv och jag tror inte jag klarar av det mer.
behöver ha någon att dela det med. någon som vill lyssna på mina problem och tankar, bara ha någon att dela allting med.


även mitt hjärta behöver lättas ibland..

precis nu när jag skrev rubriken insåg jag att jag visst har något att göra men att jag hellre drar ut på det.
för jag är inte säker än.
och det jag pratar om är att åka till usa som au-pair.
jag vill åka men samtidigt inte, vet inte varför jag tvekar.. tror det är allt ansvar.. jag tycker om barn men jag vet inte om jag klarar av att ta hand om dem.
sen har jag ju inte körkort än och det måste man ha, penga problemet löser sig så det tänker jag inte alls på.

I veckan ska jag ha en:
"söka jobb dag -dag"
"skriva klart mina papper till cultural care & göra ett collage -dag"
"fixa photoshop cs & redigera modellbilderna och skicka till alexandra -dag"
"leta reda på en utbildning som passar mig -dag"
"försöka få tag i en kiropraktor så att problemen med min rygg försvinner någon gång -dag"

får se hur detta går! jag kommer hålla er uppdaterade.


detta är bilderna jag pratade om.
jaha.
då ligger jag här igen och väntar på att kräkas.
är antligen magsjuk eller matförgiftad.
har lärt mig att kyckling ska vara väl stekt, även om inte min var rosa, så man ska aldrig värma färdiga kycklingspett i micron, härdanefter ska det vara i ugnen!
blääääääääää.. hatar att bara vänta på att spy, känner att dedt sitter i halsen.

wish me luck. att jag kan sova inatt!